REAZON

Only in Swedish... 1987 bildas bandet. Gör under ett par år några demos och ett trettiotal spelningar arrangerade av fritidsgårdar och lägger där grunden för vårt musikintresse än idag. Fortsätt att satsa på fritidsgårdarna! Tar 1989 hem segern i en rockbandstävling i Bollnäs och får som första pris spela in en vinylsingel. Singeln spelas in i Mazz Mix Studio i Hedemora under sommaren 1989 och släpps under hösten av CUF i 500 exemplar. En riktig raritet som senast sågs för 5 kronor på Biståndsgruppen i Valbo... Kort därefter upplöses bandet. What a waste! Men bandet fortsätter att röra på sig. I december 2006 färdigställdes en CD med nyinspelningar av singellåtarna plus 5 låtar till. Reazon idag är lika mycket ett rockband som fem gamla vänners sätt att umgås! Magnus Lindqvist, sång "Vi började redan tidigt att titta på pyroteknik till scenen. Det var ju ändå hårdrock vi lirade. Första gången tog vi hjälp av Per Sigvardsson som idag är ansvarig för Elgigantens försäljning i Norden för att rigga pyrot. När jag under första låten skulle smälla av pjäsen funkade ingenting. Felkopplingen var ett faktum. En annan gång var på Sofiedal då en orolig rektor sprang och var nervös för att det skulle börja brinna. Allt gick bra och när pjäserna smällde tog de på första raden ett hopp bakåt till andra raden. Därefter jättejubel! (På en videofilm kan man se att den oroliga rektorn stått lutad över pyrot strax innan de brännde av, vilket vi inte såg på scenen pga rökmaskinen). Fixandet med hår och kläder inför spelningarna skulle göra vilken kvinna som helst avundsjuk! Allt med den nya inspelningen har varit skitkul att göra. Sångpålägg i sommarstugor, gitarrpålägg i vardagsrum, kraschade hårddiskar och långa avstånd till bandmedlemmar. Sist men inte minst en jävligt rolig spelning i augusti 2005 med stor hjälp an Jonte, Henka, Berglöf och sist men inte minst Stefan Ahr. Tack för en skitkul kväll!" Janne Murén, trummor "Nån gång i början spelade vi på en gala på Folkparken i Gävle där jag tror Björn Afzelius var dragplåstret (rätta mig, nån?). Mellan två låtar i vårt set kommer en snubbe upp på scenen och rycker virveln. Scenen hade fast backline, virveln var hans och han skulle hem! Unga, oerfarna och utan mål i mun väntar vi tills någon trollar fram en ny virvel och konserten kan till slut rulla vidare! En annan rolig sak var den italienske bokaren som efter att ha hört vår singel hörde av sig och på allvar ville ha ned oss fem 16-åringar dit för en festivalspelning! Och till sist måste jag nämna spelningen 2005! Heja naken!" Jörgen Ahr, bas "Jag brukade ha ganska roligt åt Göran som ofta slog huvudet i min bas. Han blev själv ofta ganska sur eftersom det ständigt upprepade sig! När vi spelade i Bollnäs så behövde vi skaka fram en synth. I lokalen fanns en långhårig person som exhalterat erbjöd sig att låna ut sin. Linkan och jag följde med honom hem. På vägen dit tittade vi på varandra och undrade vad det egentligen var för psykopat vi följt med. Han berättade att han varit med om en bilolycka och därav hade lite svårt med talet, hade lite konstigt utséende osv. Vi tyckte han var självupptagen och talade bara om sig själv. Vi blev ännu mer nervösa när vi kom hem till honom och han låste dörren om oss. Egentligen borde vi ha blivit imponerade när han pratade gamla minnen som hårdrocksgitarrist och visade sin samling av hårdrocksskivor, men vi stod mest och svettades. Efteråt visade det sig att vi båda hade funderat på om vi skulle komma därifrån levande!" (Det här hände kort efter att den ökände Anders Carlsson utgett sig för att vara rockbandsmanager och åtalats för att ha styckmördat en finsk musiker) Staffan Forsell, gitarr "Bildandet av bandet. Janne och jag hade stått i familjen Muréns källare och lirat elgitarr och trummor. Gitarren förstärktes i någon slags hemstereo. Om jag minns rätt bestod repertoaren av introt till The Number Of The Beast. Rätt snart kom vi på att det där med att lira tillsammans var grymt kul. En annan anekdot är singelinspelningen. Vilket äventyr, snacka om pojkdröm. Att åka bort i flera dagar och bara leva rockliv (för 16-åringar). Vi hade roddat rätt bra med utrustning för att få det så bra som möjligt. Jag hade bytt mikrofon i gitarren och vi hade hyrt en Marshallstärkare. Ingen stack, men ändå Marshall... En tredje anekdot rör en skön känsla som helt dök i något träsk. Vi skulle lira på något nattbadsarrangemang på Valbo Sportcentrum. Allt kändes skitbra och jag tror t.o.m. att Jörgen köpt sin Charvelbas kvällen till ära, en riktig hockeyklubbsbas -hårdrock! Fint väder, bra upplägg, egen loge i ett av omklädningsrummen. Däremot kom det inte mycket folk, nästan inga alls tror jag. Spelningen gick helt käpprätt åt helvete. Strängar brast och Tille kom till undsättning och ersatte dem med någon slags wire som fick hela gitarren att stämma ur sig. Dessutom gjorde vi allehanda andra missar och dåliga insatser..." Göran Eriksson, gitarr "Minns han som lånade ut synth på rockbandstävlingen (se Jörgen), Jörgens bas Björken och nån som skadade handen när han försökte planka in på en Lisa Nilssonkonsert." (1: jag lyckades med plankningen! 2: en vecka senare genomförde jag nästa spelning med tjockt bandage och värkstillande!/Janne) 1987 bildas bandet.